På Kickers hemsida pågår just nu en enkät.
Ska Jogi Löw få stanna som Teamchef även om det blir sorti mot Ghana?
Jag kollade ställningen i går, vid midnatt, och då var det otroligt jämnt: cirka 50,06 procent för, 49,94 emot. Nu under dagen stiger tydligen den femtioåriga kastluggens aktier, han är uppe i 51,35 procent för och själv har jag också lagt min röst på honom. Tyskland har ett ungt och spännande lag, det går inte att jämföra med den gyllene generationen från Helmut Schöns dagar. Men ändå, we haven’t had that spirit here since nineteen sixty nine. Det är i viss mån Klinsmanns förtjänst, men framförallt är det Löw som forcerat generationsskiftet, satsat på Özil och inte tvekat att slussa in spelare som Khedira och Thomas Müller i truppen. Det här är ett lag som ska mogna långsamt. I årets VM är deras uppdrag rätt och slätt att glänsa och begeistra. Guldet kan vänta; här och nu ligger prioriteringen på att omdefiniera vad som är typiskt tyskt. Inte längre det eviga kämpandet, lagmaskinen, disciplinen. Utan det vackra spelet.
Men nånstans i skuggorna lurar redan riddar Kato i Mattias Sammers skepnad, redo att med sin gripklo och sitt stenhjärta förvandla allt vad djupledspassningar heter till aska. Om han skulle ta över - och här och nu finns inga andra kandidater - då skulle vi vara tillbaka på ruta ett igen. Femmannaförsvar med svajig libero, tre defensiva mittfältare (anförda av Didi Hamann) och Oliver Bierhoff ensam på topp, håglöst vinkande på ett inlägg som aldrig kommer.
Jag vill se Löw i minst två turneringar till. Och sen gärna... en holländare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar