Jag är rätt säker på att Tysklands väg till finalen kommer att kantas av misslyckade offsidefällor från journalisternas sida, brutala tvåfotskapningar, beskyllningar av att domarna alltid är på den starkes sida etc.
Först ut i går var, föga förvånande, brittisk media. För att avleda uppmärksamheten från det egna lagets fiasko mot USA körde Sunday Times en lång artikel på temat Tyskland-har-kanske-möjligen-eventuellt-i-det-förflutna-gjort-en-eller-annan-någorlunda-hyfsad-turnering-men-i-år-blir-det-tvärstopp.
Enligt de engelska stjärnanalytikerna finns det ett knippe anledningar till varför årets tyska lag är dömt att åka ur redan efter gruppspelet.
1. Spelarna saknar rutin.
(Till skillnad från Australiens stjärnor har varken Özil eller Thomas Müller nånsin medverkat i så meriterande drabbningar som Hull vs Reading i Ligacupen.)
2. Spelarna saknar talang.
(Återigen: kolla Özil och Müller, att den sortens nollor är ordinarie i sina respektive klubblag säger väl allt om nivån på Bundesliga.)
Worthless. Never played for Reading. Or Hull.
Men det viktigaste av allt... de är, hur ska man uttrycka det, liksom inte riktiga tyskar. Vår man i fotbollens förmenta hemland blir mycket ledsen, nästan bekymrad, när han tänker på spelarnas kulturella bakgrund.
Lyssna på det här stycket:
Serdar Tasci and Mesut Ozil have Turkish parents, while Marko Marin was born in Bosnia. There are three with African fathers, Dennis Aogo (Nigeria), Jerome Boateng (Ghana) and Sami Khedira (Tunisia), while Mario Gomez has a Spanish dad and Cacau is, well, basically a Brazilian with a German passport. It is a truly eclectic mix.
That creates more of a club environment for the manager, where you have to think about the cultural differences when planning team activities, meals and, more pertinently, how you speak to players. Some cultures expect more respect in certain situations and will react differently to criticism or disappointment. It will not be enough for Löw to thump the drum and speak with pride about the team’s past successes. While that history will give the team a psychological lift and an awareness of the culture of excellence that must exist within the camp, just playing for Germany might not be enough to inspire some of those players.
Visst ser man de fatala kulturkrockarna framför sig? Gomez som drar kniv vid frukosten för att Lahm råkade nysa i hans närvaro (tydligt exempel på bristande "respekt"); Klose som vägrar delta i planerade fritidsaktiviteter med hänvisning till att han "skiter i Tyskland", Khedira som demonstrativt lägger en fet spottloska på golvet när Löw, försiktigt tassande, vågar viska nånting om "disciplin".
Fast britternas bittra drömmar går kanske i en annan riktning? De kanske hoppas på att laget ska falla sönder på klassiskt holländskt vis, "gammaltyskar" mot "nytyskar", rivaliserande fraktioner, avhuggna hästhuvuden under reservmålvakten Jörg Butts ensamma täcke? Jo, det verkar ju troligt. Risken är uppenbar för öppet slagsmål mellan Khedira och Tasci, å ena sidan, och blondinerna Schweinsteiger och Badstuber, å den andra. De förra säger något nedlåtande om Lederhosen, de senare svarar med en serie förolämpningar på temat kebab, Usama och din mamma. Ögonblicket senare har man fyra knäckta näsben och Löw som ska in och medla.
Problemet för våra brittiska hobbysociologer är ju då att Löw kommer att ta parti för sina polare från Stuttgart, Tasci och Khedira. Det gör han alltid. Han är den ende som förstår vad de säger. Och de är ensamma om att förstå vad han säger. De snackar ju samma dialekt.
So much for cultural clashes, Mr Huntingdon.
Men ni får gärna fortsätta drömma...
För svenska journalister tar det alltid några dagar att kämpa sig igenom långa och "svåra" artiklar som den i Sunday Times. Analyserna måste smältas, man måste kolla med kollegorna om de läst och också tänker följa upp spåret. Alla vi som, fyllda av sadistisk njutning, hoppas på att DN ska börja nysta i multikultihärvan, problematisera Podolskis förhållande till den mat Löw tvingar honom att käka och psykoanalysera Marko Marins "dubbla lojaliteter" ... vi får nog ge oss till tåls ytterligare några dar. Men sen. Kan det bli riktigt dråpligt.
Den förnumstige Jan Lewenhagen, som aldrig unnat Tyskland någonting, skriver både i papperstidningen (inte på nätet ännu) och på sin blogg att Cacau varit tysk medborgare sen "i februari". Kanske ett fall för FIFA? För Cacau landslagsdebuterade ju i maj 2009... och utan tyskt pass kan han ju knappast ha varit berättigad att spela för Tyskland? Vågar man hoppas att DN kan få matchen mot Australien annullerad?
Som sagt, det här är bara början. Allra senast när mediafavoriterna Danmark och England blivit utslagna kommer det verkliga drevet mot Tyskland att sätta in. Bara att luta sig tillbaka och njuta av spektaklet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar